Dagen vi fick äta som vita män

Äntligen helg.

Veckan har varit, i sina bästa stunder okej. Lumpen: ett alltjämt repetativt jobb som kommer med oroväckande överraskningar. Den här veckan 2.

Men först måste jag få presentera ett nytt befäl: Kapten Persson. Killen som kommer med de härligaste kommentarerna någonsin. I måndags frågade Höppe (vanlig dödlig doldat) om vi skulle äta utomhus eller i matsalen. Under uppställningen. Persson, med en förvånad blick frågar vem som har sagt att vi ska käka utomhus, och fortsätter med:

"Nej höppe, idag äter vi som vita män"

Först när halva gruppen går av på mitten av skratt inser han sitt misstag och försöker att rädda situationen genom att säga: "Ja, vi ska äta inomhus alltså". Då brast det för mig. Ville han förtydliga att vita män givetvis äter inomhus, eller trodde han verkligen att någon inte förstod vad han menade och att han därför var tvungen att förtydliga sitt uttalande?

Dagen därpå var hell day. Grupperingsövning hela dagen. Resa förläggning, riva förläggning. En drillövning inför den riktiga grupperingsövningen, som dessutom kommer att innebära fält; att vi sover utomhus och inte ens i närheten lever som vita män, som Persson hade sagt =)

Överraskning nummer två kom när Löjtnant Svensson, aka Predator, olyckligtvis lyckades skymta mitt festivalband. "Skarin, det där hör inte hemma till uniformsplagg, ta av den genast"
Nu inleds mitt livs längsta "hide and seek" Hannes mot Svensson, för jag har inte tänkt att ta av det. Absolut inte pga lumpen i alla fall.

Hur som helst.

Nu är det bara två månader kvar, drygt. Sen, för att citera Mel Gibson:

"FREEEEEEDOOOOOOOM!"

Film!

Ska försöka reda ut mina senast sedda filmer.



SPOILERVARNING!



The Boondock Saints - Förväntade mig en stark 3.a svag 4:a. Möttes av odödliga mästerskyttar utan utbildning. Kristna "änglar" som snarare betedde sig och pratade som småbrottslingar från någon dålig actionrulle. Det enda änglalika var väl att en av killarna klarade sig oskadd efter att ha hoppat från en (10 meter?) hög byggnad. Hans fötter, som han för övrigt landade på, måste ha blivit beskyddade av gud, för han kunde gå utan större problem en stund senare.

Det är bara ett fåtal saker som gör filmen allt annat än trovärdig. Det finns mer. Slowmotionscenerna och stråkarna i slutet. Suck.

Betyg: 2/5

Se hellre: Snatch


Run Fat Boy Run - Inga förväntningar. Såg den på väg till lumpen, och precis som så många andra filmer övertygade den... Inte. Killen som filmen handlar om: Fat Boy, lämnar sin gravida fru på altaret och flyr sitt eget bröllop.

5 år senare kommer han på att han vill ha tillbaka sin fru. Läs meningen igen: "5 år senare kommer han på att han vill ha tillbaka sin fru". Hur är det möjligt. Ska det behöva ta 5 år!? Vad tänkte regissören på? Hur som helst beter sig hans föredetta som att det har gått 2 veckor. Man förstår direkt, precis som i så många andra dåliga romantiska komedier, hur filmen kommer att sluta. Jag behöver nog inte säga mer än så.

För att få tillbaka sin älskade ska han i alla fall springa ett maraton. När han tränar tillsammans med den givna karaktären rolig-tjock-indier-med-brytning lyckas han springa ynka 100 meter innan han får hjärtklappningar.

När han väl ska springa de hela 42km, ramlar han på sidan tidigt i loppet och stukar foten. Trots detta skrapar han otroligt nog upp båda knäskålarna(?) Och kämpar sig slutligen i mål.

Vackert!

Betyg: 1/5

Se hellre: High Fidelity


Ice Age 3 - Bra, något över förväntan. På något sätt charmar ekorren mig i den eviga jakten på (ek?)ollonet.

Betyg: något svag 3/5

Andra filmer:

High fidelity - såg om den för inte så länge sen. Mindes den som bättre. Nytt betyg: Stark 3/5 (Fortfarande mycket sevärd)

Cloverfield - Intressant, men inte särskillt bra. Den överskrider precis gränsen för en stark 2:a, dvs: Betyg: mycket, mycket svag 3/5

Du Levande - Stundtals helt fantastiskt bra. De första 30 var utan tvekan sann njutning. Sen kom Den unga tjejen och förstörde med sitt tjat om hur bra "Micke" spelade gitarr. Men över lag en mycket bra film. Betyg: 4/5


En mycket mer komplett lista finns under det fiktiva namnet "Valarn" på Filmtipset.se; en grymt bra community för alla som gillar film.

Blandat från måndagen

Uppstigning klockan 6. Hatar verkligen måndagar. Omställningen från helgens sköna sovmorgonar, då man inte har någon tid att passa. Ligga och dra sig några minuter - timmar - och känna att man slipper sängbäddning och allt annat som ingår i lumpens svarta lista.

Dagens foto: Orädd ödla på militär.

Idag fick vi äntligen klämma på våra kära radioapparater igen. Nostalgin var överväldigande.

Sambandsutbildning innehåller en hel del "lök". Dvs. mer tid än uppgiften kräver, inte svett. I det här fallet innebar det drygt 3 timmar på soldathemmet. Vi satt och läste tidningar (lördagens), kollade på OS och annat festligt. Så typiskt lumpen.

Jag hittade korsordet som jag och Hannas mamma (främst hon) hade börjat på. Ågren var riktigt imponerad när jag fyllde i allt jag kom ihåg ;) Sen löste jag barnkrysset. Igen. Och slutligen fick Höppe ta del av min överskottsenergi.

Resten av dagen var inte heller så särskilt produktiv. Repetition och en hel del m-blanketter skrevs.

Imorgon blir däremot rolig... Skulle jag önska att jag kunde säga.

Stabstältet ska sättas upp, rivas, för att sedan sättas upp igen. Osv. Drygt, men det behövs. När vi har fått rutin på allt kommer det att bli mindre frustrerande.

Hur som helst.

Det är bra stämning mellan folket. Inget brobygge = mer gym. Måste komma i form igen. Nu ska jag ner till matsalen och njuta av försvarets utomordentliga kvällsfika. Torra mackor och blaskigt te.

Njut av friheten.

Tankar

vi är båkåtsträvare
vi anammar det upptäckta
vi söker upplevda känslor, går gångna stigar.
vi ser fram emot minnen, lever för gårdagen.
framtiden är det förflutna.

...

Lumpen om 4 timmar. Kuk.

Emmabodafestivalen volym 1.0

Emmabodafestivalen!

Sitter och lyssnar på the whitest boy alive, ett band jag inte hade några större förväntningar på innan festivalen men som sannerligen har överträffat all hype från mina lite mer indie-influerade kompisar. Annars var det nog moto boy och detektivbyrån som imponerade mest på mig. Och CK såklart.


Igår när jag kom hem fick jag ungefär samma känsla som efter thailandsresan. Samma känsla sitter jag med nu: glädje blandat med ångest. Emmabodafestivalen är nog så nära definitionen av lycka som man kan komma.

Band jag såg eller: band som imponerade förutom Kalle J, (Han sög).

Justice - dvno, dance, och ett antal versioner av we are your friends var gaaaaaalet bra. Jävligt hög klass genom hela spelningen, men inte över förväntan.
CK - Top 3, om inte bäst. Kärleken.
Marcus Krunegård - Stundtals riktigt bra
Raised fist - Vilket drag. And then they run var grymt bra live.
The whitest boy alive - Lugn, rockig indie - en klar favorit. Top 3.
Boyz Noise - Höll mig igång hela första festivalnatten. Bättre drag än Justice. Jämnare, men inte lika bra låtar i övrigt.
Familjen - Missade några låtar. Annars var han grym. det snurrar i min skalle var som väntat bäst.
Totalt jävla mörker - Ganska kassa, men samtidigt lite goa, haha. Nej men näst sämst efter Kalle J, bra röj för dem som gillar musiken.
Detektivbyrån - Jävligt duktiga. Aldrig hört dem innan. Låtar som E18 och nattöppet imponerade. Båda frontmännen spelade olika instrument samtidigt, en skön kombination var Dragspel/keyboard.
Zeigeist - En grupp som förtjänar både större och bättre publik. Med drygt 170 000 profile views jämfört med ca 9.4 miljoner är justice mer populära, men bättre live? Nej, då vinner Zeigeist. I alla fall den här gången.
Lacrosse - Musik man blir glad av. Jag var garanterat svettigast i publiken. No more lovesongs och you can't say no forever var braaaaa.
Moto boy - Publiken slog världrekord i passivitet. Ingen sjöng med, få appolderade. Bästa rösten under hela festivalen och skön musik. Hade jag varit rik hade jag köpt hans skiva.
Offerprästers orkester - Ganska så likt las palmas. Något sämre, men med CK:s hjälp blev det sevärt.

Uppdaterar om jag glömt någon..

Även om musiken överträffade alla förväntningar, är det nog främst tack vara alla öppensinnade människor som festivalen blev så fantasiskt bra. Det är svårt att inte vara arg på sig själv för att inte åkt på festival tidigare.

Tack till alla sköna människor!