Dagen vi fick äta som vita män

Äntligen helg.

Veckan har varit, i sina bästa stunder okej. Lumpen: ett alltjämt repetativt jobb som kommer med oroväckande överraskningar. Den här veckan 2.

Men först måste jag få presentera ett nytt befäl: Kapten Persson. Killen som kommer med de härligaste kommentarerna någonsin. I måndags frågade Höppe (vanlig dödlig doldat) om vi skulle äta utomhus eller i matsalen. Under uppställningen. Persson, med en förvånad blick frågar vem som har sagt att vi ska käka utomhus, och fortsätter med:

"Nej höppe, idag äter vi som vita män"

Först när halva gruppen går av på mitten av skratt inser han sitt misstag och försöker att rädda situationen genom att säga: "Ja, vi ska äta inomhus alltså". Då brast det för mig. Ville han förtydliga att vita män givetvis äter inomhus, eller trodde han verkligen att någon inte förstod vad han menade och att han därför var tvungen att förtydliga sitt uttalande?

Dagen därpå var hell day. Grupperingsövning hela dagen. Resa förläggning, riva förläggning. En drillövning inför den riktiga grupperingsövningen, som dessutom kommer att innebära fält; att vi sover utomhus och inte ens i närheten lever som vita män, som Persson hade sagt =)

Överraskning nummer två kom när Löjtnant Svensson, aka Predator, olyckligtvis lyckades skymta mitt festivalband. "Skarin, det där hör inte hemma till uniformsplagg, ta av den genast"
Nu inleds mitt livs längsta "hide and seek" Hannes mot Svensson, för jag har inte tänkt att ta av det. Absolut inte pga lumpen i alla fall.

Hur som helst.

Nu är det bara två månader kvar, drygt. Sen, för att citera Mel Gibson:

"FREEEEEEDOOOOOOOM!"