En vecka, all inclusive i Egypten från och med imorgon 15.00, då planet landar i Hurghada - slutdestinationen.
Hoppas på en alldeles överdräglig tid med vulgära mängder onyttigheter. Nästan olagligt bra ska det bli.
Återkommer med detaljer. Njut av regnet!
onsdag 19 november 2008
måndag 17 november 2008
Ju fler kockar desto bättre soppa.
Att det inte finns ett enda jobb i den här staden som passar mig är synnerligen märkligt. Läste en artikel för ett tag sedan som pekade på att det skulle finns ett överskott av ekonomer i Sverige. Platsbanken visar den exakta motsatsen. Det verkligen kryllar av möjligheter. För dem. Flaskhalsen tycks snarare röra enkla, "icke-kvalificerade" yrken som lagerarbetare, personlig assistent etc, där efterfrågan känns lika obefintlig som Mona Sahlins chanser till att bli en bra statsminister.
Men det finns hopp, (för arbetstillfällena åtminstone), i och med att nya företag etablerar sig i utkanten av Kalmar. Nu finns det fler alternativ än McDonalds och Netto. Tack för det.
Antar att det är dags att ta tummen ur och börja söka jobb; efter min välförtjänta semester!
Det är väldigt simpelt. Fler intressenter => fler arbetstillfällen => mer pengar <=> ekonomisk tillväxt.
Med andra ord: Ju fler kockar desto bättre soppa.
Men det finns hopp, (för arbetstillfällena åtminstone), i och med att nya företag etablerar sig i utkanten av Kalmar. Nu finns det fler alternativ än McDonalds och Netto. Tack för det.
Antar att det är dags att ta tummen ur och börja söka jobb; efter min välförtjänta semester!
Det är väldigt simpelt. Fler intressenter => fler arbetstillfällen => mer pengar <=> ekonomisk tillväxt.
Med andra ord: Ju fler kockar desto bättre soppa.
fredag 14 november 2008
Adjö EQ!
Jag hade fel i inlägget "6 dagar" och jag är väldigt glad för det. Att jag hade fel.
Vi slutade inte alls där vi började. De sista dagarna kan nog innehålla de mest minnesvärda stunderna av det man en gång aldrig trodde skulle ta slut.
I Tisdags fick en tunnel, i brist på andra alternativ, bli utgångspunkt för fest. Det var kallt. Det ekade. Det kom cyklister och Eksjö-bor som var lika glada som vanligt att se oss lumpare, men det var trevligt trots omständigheterna. Riktigt trevligt. Pizzan som ett par timmar tidigare avnjutits måste ha absorberat upp en betydande mängd alkohol, (jag tror inte direkt att lumpen förbättrar ölsinnet - snarare öl-lusten). Fyllan var nämligen till en början helt frånvarande. Och då hade jag och Gabbe ändå delat på en sjuttis.
Att kvällen sen blev jävligt lyckad var tack vare alla sköna människor som valde att hänga med ut istället för att kolla på tv eller sitta vid sina datorer.
Dagen därpå gick vi på något som kallas för Muckargala. Jag hade inga förväntningar. Vi fick medaljer och som bonus fick vi lyssna på regementschefen i 30 minuter... Skämt åsido.
Men den riktiga höjdpunkten var faktiskt bandet som spelade kort därefter. Hela 5:e kompaniet stod längst fram och röjde medan resten satt och klappade händerna lite halvhjärtat.
Kompanichefen stage-divade mitt i alltihopa och andra befäl var också framme vid scenen. Riktigt kul att även Bengtsson kunde släppa loss. (Att han kunde unna sig något sådant i militära kläder var otänkbart. Civilt, för många, likaså).
I Torsdags, dagen före Dagen, hade vi en plutonskväll. Byrlén hade skrivit en veckodagbok och citat från första veckan i lumpen, till slutövningen. Verkligen klockrent och djävligt uppskattat av både oss och befälen. Det ska han ha ett stort Tack för. Utöver alla citat visade Dahl och co bilder från det gågna året. Vissa såg ut att ha åldrats flera år sedan inryck. Kvällen bestod även om diverse tävlingar som Daun hade vävt ihop. Ölsvepande (3 av 4 spydde), ätartävling - godis indränkt i kaffe med förbundna händer och ögonbindel, samt 200g choklad på tid. Som gruppchef slapp jag allt, haha! Folk erkände snuskiga och, ja, jävligt äckliga saker som de har sett/gjort under lumpen. Sen hann det inte bli så mycket mer den kvällen.
Muck:
Kändes lite som studenten, fast betydligt mer förvirrat. Daun berättade om sig själv för första gången, även om mycket information har läckt från andra befäl som han nämnde, skrattandes.
Jag har inte förstått det än, att jag är befriad från lumpens kätting - som förmodligen har fått en lite för hård beskrivning från min sida. Det fanns flera stunder då det var riktigt roligt.
Förmodligen kommer känslan krypandes först på Söndag, kring 20 på kvällen, då bussen hade tagit mig tillbaka till Eksjö, om det inte hade varit slut. Först då kommer jag veta hur det känns.
Nu sitter jag med en öl och väntar på Pettersson som borde dyka upp inom 10 minuter. Ikväll är det fest. Det är trots allt en väldigt lycklig dag för de flesta av oss och just nu är jag väldigt glad.
Jag önskar alla ur min kära pluton EQ en ljus framtid, det gör jag verkligen. Tack för allt. Både de mörka och ljusa stunderna. Jag ångrar ingenting! ;)
5411
Vi slutade inte alls där vi började. De sista dagarna kan nog innehålla de mest minnesvärda stunderna av det man en gång aldrig trodde skulle ta slut.
I Tisdags fick en tunnel, i brist på andra alternativ, bli utgångspunkt för fest. Det var kallt. Det ekade. Det kom cyklister och Eksjö-bor som var lika glada som vanligt att se oss lumpare, men det var trevligt trots omständigheterna. Riktigt trevligt. Pizzan som ett par timmar tidigare avnjutits måste ha absorberat upp en betydande mängd alkohol, (jag tror inte direkt att lumpen förbättrar ölsinnet - snarare öl-lusten). Fyllan var nämligen till en början helt frånvarande. Och då hade jag och Gabbe ändå delat på en sjuttis.
Att kvällen sen blev jävligt lyckad var tack vare alla sköna människor som valde att hänga med ut istället för att kolla på tv eller sitta vid sina datorer.
Dagen därpå gick vi på något som kallas för Muckargala. Jag hade inga förväntningar. Vi fick medaljer och som bonus fick vi lyssna på regementschefen i 30 minuter... Skämt åsido.
Men den riktiga höjdpunkten var faktiskt bandet som spelade kort därefter. Hela 5:e kompaniet stod längst fram och röjde medan resten satt och klappade händerna lite halvhjärtat.
Kompanichefen stage-divade mitt i alltihopa och andra befäl var också framme vid scenen. Riktigt kul att även Bengtsson kunde släppa loss. (Att han kunde unna sig något sådant i militära kläder var otänkbart. Civilt, för många, likaså).
I Torsdags, dagen före Dagen, hade vi en plutonskväll. Byrlén hade skrivit en veckodagbok och citat från första veckan i lumpen, till slutövningen. Verkligen klockrent och djävligt uppskattat av både oss och befälen. Det ska han ha ett stort Tack för. Utöver alla citat visade Dahl och co bilder från det gågna året. Vissa såg ut att ha åldrats flera år sedan inryck. Kvällen bestod även om diverse tävlingar som Daun hade vävt ihop. Ölsvepande (3 av 4 spydde), ätartävling - godis indränkt i kaffe med förbundna händer och ögonbindel, samt 200g choklad på tid. Som gruppchef slapp jag allt, haha! Folk erkände snuskiga och, ja, jävligt äckliga saker som de har sett/gjort under lumpen. Sen hann det inte bli så mycket mer den kvällen.
Muck:
Kändes lite som studenten, fast betydligt mer förvirrat. Daun berättade om sig själv för första gången, även om mycket information har läckt från andra befäl som han nämnde, skrattandes.
Jag har inte förstått det än, att jag är befriad från lumpens kätting - som förmodligen har fått en lite för hård beskrivning från min sida. Det fanns flera stunder då det var riktigt roligt.
Förmodligen kommer känslan krypandes först på Söndag, kring 20 på kvällen, då bussen hade tagit mig tillbaka till Eksjö, om det inte hade varit slut. Först då kommer jag veta hur det känns.
Nu sitter jag med en öl och väntar på Pettersson som borde dyka upp inom 10 minuter. Ikväll är det fest. Det är trots allt en väldigt lycklig dag för de flesta av oss och just nu är jag väldigt glad.
Jag önskar alla ur min kära pluton EQ en ljus framtid, det gör jag verkligen. Tack för allt. Både de mörka och ljusa stunderna. Jag ångrar ingenting! ;)
5411
söndag 9 november 2008
SM-guld!
Vilken dag! Kalmar har vunnit sm-guld för första gången. Känns fantastiskt bra. Befälen var sympatiska nog att ge mig två timmars permission för att se matchen. Med Anton som sällskap. Det tackar jag dem för. Mycket.
Nu skall kvällen firas med onyttigheter i alla dess former. Sen blir det ett par avsnitt av The Office us samt rooibos som jag... tyvärr inte har här. Fan också. Lumpens blaskiga lipton yellow label får duga tills jag kommer hem.
Men kvällen är en underbar sådan trots bristen på gott te.
5 dagar kvar.
Nu skall kvällen firas med onyttigheter i alla dess former. Sen blir det ett par avsnitt av The Office us samt rooibos som jag... tyvärr inte har här. Fan också. Lumpens blaskiga lipton yellow label får duga tills jag kommer hem.
Men kvällen är en underbar sådan trots bristen på gott te.
5 dagar kvar.
lördag 8 november 2008
The Office US
Vilka genier som skapat serien. Länge sen jag skrattade så mycket som till säsong 3 - den hittills bästa utgåvan. Den förgyller tristessen i lumpens sista skede på ett tidsanpassat och ja, perfekt sätt.
http://www.youtube.com/watch?v=tByGfhONqa8
http://www.youtube.com/watch?v=tByGfhONqa8
6 Dagar...
... Kvar till muck. Lumpens sista dagar kan äntligen räknas på en hand.
Dock kommer jag inte åka hem med enbart positiva känslor i bagaget. En saknad har redan gjort sig känd. En liten sådan. Jag kommer helt enkelt att sakna enkelheten. Rutiner, dock inte alla. (Aldrig mer gå upp 0600 varje morgon). Samt alla sköna stunder tillsammans i logementet. Inte med alla, men med ett fåtal härliga killar som troligvis kommer att lämna en viss tomhet efter sig.
Det ska bli skönt att äntligen få bestämma sina egna sovtider, mattider men kanske framför allt mat (sämre kvalité får man leta efter. Det slår till och med broskgrytorna på kagg)
Och att inte behöva ta order. Dryga befäl. FÄLT.
Vi har inte haft många lediga stunder sen Januari. I vissa fall har vi jobbat 19 timmar om dygnet. Men nu. Nu har vi ingenting att göra. Mina sista dagar i lumpen kommer att spenderas i förråd med material vi aldrig använt, inventering, slöa framför Tv:n med grabbarna, kolla på film.
Inte i pansarvagnen, stabstältet eller på skjutfältet.
Det är trots allt ganska så komiskt. Vi slutar där vi började.
Dock kommer jag inte åka hem med enbart positiva känslor i bagaget. En saknad har redan gjort sig känd. En liten sådan. Jag kommer helt enkelt att sakna enkelheten. Rutiner, dock inte alla. (Aldrig mer gå upp 0600 varje morgon). Samt alla sköna stunder tillsammans i logementet. Inte med alla, men med ett fåtal härliga killar som troligvis kommer att lämna en viss tomhet efter sig.
Det ska bli skönt att äntligen få bestämma sina egna sovtider, mattider men kanske framför allt mat (sämre kvalité får man leta efter. Det slår till och med broskgrytorna på kagg)
Och att inte behöva ta order. Dryga befäl. FÄLT.
Vi har inte haft många lediga stunder sen Januari. I vissa fall har vi jobbat 19 timmar om dygnet. Men nu. Nu har vi ingenting att göra. Mina sista dagar i lumpen kommer att spenderas i förråd med material vi aldrig använt, inventering, slöa framför Tv:n med grabbarna, kolla på film.
Inte i pansarvagnen, stabstältet eller på skjutfältet.
Det är trots allt ganska så komiskt. Vi slutar där vi började.
fredag 7 november 2008
Musiksmak - En långsam övergång
I början av 2008, efter väldigt många år av mer eller mindre bara hårdrock, började en annan typ av musik spelas från mina högtalare. Till en början skedde detta vid ytters få tillfällen. En långsam övergång från hårdrock till den tidigare väldigt illa omtyckta indie-genren inleddes.
Jag har alltid gillat The Smiths, men t.ex. Vapnet, The Whitest boy alive mfl. gick inte riktigt hem. Förut.
Vändpunkten måste nog ändå varit Rassle, för drygt 3 månader sen, när jag fick uppleva musiken "på riktigt". Först då förstod och kände jag glädjen som tidigare varit helt frånvarande.
Missförstå mig inte nu. Jag har inte blivit frälst eller bytt stil. Jag tycker fortfarande om hårdrock, nästan lika mycket som förut. Det blir inga stuprör och knappast någon snelugg, i alla fall inte än på ett bra tag.
http://www.youtube.com/watch?v=C9r9sQ6PHOM Ett smakprov.
Ett antal intressanta grupper:
Kings of convenience är en sensation som jag gått miste om alldeles för länge. Fy fan vilken bra musik. Sångaren från The whitest boy alive samt en till gitarrist/vocalist. Har ni inte hört dem så rekommenderar (kommenderar) jag er att söka upp låtar som know how, love is no big truth, i'd rather dance with you och misread. En given favorit.
Kanske inte heller är världens överraskning att The whitest boy alive också hamnar på listan. Inte helt olikt KoC (säkert delvis pga erlend øye - sångaren). Lugn rockig Indie.
The Smiths återigen. Har höjts ett antal steg/betyg under de senaste veckorna efter ett antal speltimmar på ipoden. Det absolut bästa banden inom indien någonsin. 98% tack vare Morrissey
Sen är det väl Billie the vision, Miss Li, Moto boy, Dekektivbyrån, Familjen och ett antal till som jag inte kommer på nu som var riktigt, riktigt bra under festivalen.
Summa Kardimumma: Indie är lite bra i alla fall.
Jag har alltid gillat The Smiths, men t.ex. Vapnet, The Whitest boy alive mfl. gick inte riktigt hem. Förut.
Vändpunkten måste nog ändå varit Rassle, för drygt 3 månader sen, när jag fick uppleva musiken "på riktigt". Först då förstod och kände jag glädjen som tidigare varit helt frånvarande.
Missförstå mig inte nu. Jag har inte blivit frälst eller bytt stil. Jag tycker fortfarande om hårdrock, nästan lika mycket som förut. Det blir inga stuprör och knappast någon snelugg, i alla fall inte än på ett bra tag.
http://www.youtube.com/watch?v=C9r9sQ6PHOM Ett smakprov.
Ett antal intressanta grupper:
Kings of convenience är en sensation som jag gått miste om alldeles för länge. Fy fan vilken bra musik. Sångaren från The whitest boy alive samt en till gitarrist/vocalist. Har ni inte hört dem så rekommenderar (kommenderar) jag er att söka upp låtar som know how, love is no big truth, i'd rather dance with you och misread. En given favorit.
Kanske inte heller är världens överraskning att The whitest boy alive också hamnar på listan. Inte helt olikt KoC (säkert delvis pga erlend øye - sångaren). Lugn rockig Indie.
The Smiths återigen. Har höjts ett antal steg/betyg under de senaste veckorna efter ett antal speltimmar på ipoden. Det absolut bästa banden inom indien någonsin. 98% tack vare Morrissey
Sen är det väl Billie the vision, Miss Li, Moto boy, Dekektivbyrån, Familjen och ett antal till som jag inte kommer på nu som var riktigt, riktigt bra under festivalen.
Summa Kardimumma: Indie är lite bra i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
