Adjö EQ!

Jag hade fel i inlägget "6 dagar" och jag är väldigt glad för det. Att jag hade fel.

Vi slutade inte alls där vi började. De sista dagarna kan nog innehålla de mest minnesvärda stunderna av det man en gång aldrig trodde skulle ta slut.

I Tisdags fick en tunnel, i brist på andra alternativ, bli utgångspunkt för fest. Det var kallt. Det ekade. Det kom cyklister och Eksjö-bor som var lika glada som vanligt att se oss lumpare, men det var trevligt trots omständigheterna. Riktigt trevligt. Pizzan som ett par timmar tidigare avnjutits måste ha absorberat upp en betydande mängd alkohol, (jag tror inte direkt att lumpen förbättrar ölsinnet - snarare öl-lusten). Fyllan var nämligen till en början helt frånvarande. Och då hade jag och Gabbe ändå delat på en sjuttis.
Att kvällen sen blev jävligt lyckad var tack vare alla sköna människor som valde att hänga med ut istället för att kolla på tv eller sitta vid sina datorer.

Dagen därpå gick vi på något som kallas för Muckargala. Jag hade inga förväntningar. Vi fick medaljer och som bonus fick vi lyssna på regementschefen i 30 minuter... Skämt åsido.
Men den riktiga höjdpunkten var faktiskt bandet som spelade kort därefter. Hela 5:e kompaniet stod längst fram och röjde medan resten satt och klappade händerna lite halvhjärtat.

Kompanichefen stage-divade mitt i alltihopa och andra befäl var också framme vid scenen. Riktigt kul att även Bengtsson kunde släppa loss. (Att han kunde unna sig något sådant i militära kläder var otänkbart. Civilt, för många, likaså).

I Torsdags, dagen före Dagen, hade vi en plutonskväll. Byrlén hade skrivit en veckodagbok och citat från första veckan i lumpen, till slutövningen. Verkligen klockrent och djävligt uppskattat av både oss och befälen. Det ska han ha ett stort Tack för. Utöver alla citat visade Dahl och co bilder från det gågna året. Vissa såg ut att ha åldrats flera år sedan inryck. Kvällen bestod även om diverse tävlingar som Daun hade vävt ihop. Ölsvepande (3 av 4 spydde), ätartävling - godis indränkt i kaffe med förbundna händer och ögonbindel, samt 200g choklad på tid. Som gruppchef slapp jag allt, haha! Folk erkände snuskiga och, ja, jävligt äckliga saker som de har sett/gjort under lumpen. Sen hann det inte bli så mycket mer den kvällen.

Muck:

Kändes lite som studenten, fast betydligt mer förvirrat. Daun berättade om sig själv för första gången, även om mycket information har läckt från andra befäl som han nämnde, skrattandes.

Jag har inte förstått det än, att jag är befriad från lumpens kätting - som förmodligen har fått en lite för hård beskrivning från min sida. Det fanns flera stunder då det var riktigt roligt.

Förmodligen kommer känslan krypandes först på Söndag, kring 20 på kvällen, då bussen hade tagit mig tillbaka till Eksjö, om det inte hade varit slut. Först då kommer jag veta hur det känns.

Nu sitter jag med en öl och väntar på Pettersson som borde dyka upp inom 10 minuter. Ikväll är det fest. Det är trots allt en väldigt lycklig dag för de flesta av oss och just nu är jag väldigt glad.

Jag önskar alla ur min kära pluton EQ en ljus framtid, det gör jag verkligen. Tack för allt. Både de mörka och ljusa stunderna. Jag ångrar ingenting! ;)

5411