6 Dagar...

... Kvar till muck. Lumpens sista dagar kan äntligen räknas på en hand.

Dock kommer jag inte åka hem med enbart positiva känslor i bagaget. En saknad har redan gjort sig känd. En liten sådan. Jag kommer helt enkelt att sakna enkelheten. Rutiner, dock inte alla. (Aldrig mer gå upp 0600 varje morgon). Samt alla sköna stunder tillsammans i logementet. Inte med alla, men med ett fåtal härliga killar som troligvis kommer att lämna en viss tomhet efter sig.

Det ska bli skönt att äntligen få bestämma sina egna sovtider, mattider men kanske framför allt mat (sämre kvalité får man leta efter. Det slår till och med broskgrytorna på kagg)

Och att inte behöva ta order. Dryga befäl. FÄLT.

Vi har inte haft många lediga stunder sen Januari. I vissa fall har vi jobbat 19 timmar om dygnet. Men nu. Nu har vi ingenting att göra. Mina sista dagar i lumpen kommer att spenderas i förråd med material vi aldrig använt, inventering, slöa framför Tv:n med grabbarna, kolla på film.

Inte i pansarvagnen, stabstältet eller på skjutfältet.

Det är trots allt ganska så komiskt. Vi slutar där vi började.