Resa, bygga, riva, resa.

Att arbeta som turnétekniker är värre än jag hade väntat mig. Jag säger inte att det är jobbigt eller speciellt hårt, bara värre än väntat.

Igår jobbade vi från halv 9 till 24 - dvs 15 och en halv timmar. Sen är arbetet inte lika intensivt som lumpens glada brobyggardagar, men stundtals ganska svettigt.

Jag blev tvungen att neka en snäll gammal man inträde till föreställningen. Han kom 5 minuter för sent.
Tidigare på dagen, (när vi byggde), hade han gjort i ordning fika till oss. Kaffe, mackor och hembakade kakor. Att neka honom inträde var faktiskt hemskt. Inte roligt alls. Han inte kunnat gå in, det hade äventyrat hela föreställningen med tanke på att han hade varit tvungen att börja klättra på läktaren för att hitta en plats. Men samtidigt hugger moralens vassa dolk i hjärtat. Han hade ordnat allt det där till oss. Frivilligt, för att han var intresserad av teater som han troligtvis inte hade tillgång till att se så speciellt ofta.

Han sa att han skulle åka till Hultsfred för att kolla om ett par veckor, så det känns i alla fall okej.

Betydligt enklare var det att avvisa en äldre dam som lämnade föreställningen för att hon hade börjat hosta. När hon ville in igen, fick hon inte det, vilket för henne var oförklarligt. Jag fick förklara att man inte kan gå in och ut för att det stör publiken och skådespelarna. Hon undrade om hon istället skulle ha suttit kvar och hostat.

Jag förklarade att det tyvärr inte gick att gå in igen, men vad jag egentligen inte kunde sluta tänka på var: "Hur kan man vara så korkad att gå på en teaterföreställning med ihållande hosta och sen tro att man kan gå in och ut lite som det passar för en själv?". Samma sak sa en annan tant i torsdags, men hon satt kvar och hostade istället.

Summa summarum: Skönt att vara ledig ett tag, hoppas att framtidens publik kommer i tid och att inget havererar.

/Hannes