Jag såg precis den danska filmen Festen. En fantastiskt bra film som lämnade mig med en stor klump i halsen. De senaste veckorna har präglats av ett flertal mindre sevärda filmer, bortsett från Skuggspel, och Festen då.
Hur som helst.
Jag gick in på filmtipset för att betygsätta Festen. Slösurfade lite. Kollade in mina mest avvikande betyg. Såg att jag tyckte mindre om Den Gröna Milen än andra. En film jag minns som överdriven och dålig. Jag gick vidare för att kolla vad andra hade gett den för betyg.
Klumpen som jag tidigare pratade om kom tillbaka när jag läste kommentarerna till filmen. En kille skrev: "Den bästa filmen jag sätt! :D Bra musik, bra skåderspelare, bra handling = mästervärk! Klockeren 5:a"
Tyvärr var det jag och några andra "pessimister" som utgjorde minoriteten. Nästan alla andra hyllade filmen. Kallade den för ett mästerverk, underbar, till och med vacker och gripande.
Hur är det möjligt? En film lika äkta som silikonbröst. Ett budskap som är så övertydligt att det inte går att misstolkas. En stor svart man som skulle se livsfarlig ut om han inte var världens snällaste, vilket passar bra med tanke på att han är oskyldigt dömd för ett dubbelmord på två små flickor(?) Och den där oskyldiga, naiva blicken. Inte ens en mus kan han skada. Men han kan hela folk med sina händer. Coolt. Tur att det finns kontraster också, så att man vet vilka man ska tycka om. Det tar ungefär 30 hundradelar innan man förstår att percy är antagonisten. Den onda killen man ska ogilla. Enkelt och bra? - Nej. Tråkigt och dåligt!
Givetvis finns det en stor målgrupp som föredrar vackra stråkar och slowmotionscener före ett starkt manus och snyggt foto. Men att majoriteten av filmtipsets användare har gett den 4:or respektive 5:or begriper jag inte.
Nej tack. Vill ni se en film om dödsstraff så kolla in The Life of Davil Gale. Den är betydligt mycket bättre.
Trailers till filmerna:
http://youtube.com/watch?v=uDybmxbKf4Y Den Gröna Milen
http://youtube.com/watch?v=gt7Jmjwjk3I The Life of Davil Gale
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag trodde inte det skulle hända, men det bara hände. "Prosta" som ryssarna säger. Nu är jag också nere i träsket - bloggträsket.
Let's face it dock, både du och jag lider av att vi lätt svävar ut i smått pretentiösa svängar när vi skriver. Jag gillar det, jag tror att du också gillar det, men "ickepretentiöst grubbel"? Njaa.. ;-)
/ Anton, din vän i etern.
Skicka en kommentar