Släktträff 13/7

Jag får alltid en speciell känsla i kroppen när det börjar dra ihop sig till en släktträff. Det känns som om något fattas. Att minnet för alla liknande tillfällen har nollställts. Men samtidigt finns en märklig känsla av samhörighet. Lite likt filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind, fast ändå inte.

Hur som helst besökte jag och gubben hans syster och hennes man nere i Blekinge. På plats fanns även två av mina kusiner, Martin och Jakob. Martin hade med sig sina barn, tre minst sagt energiska tjejer i åldrarna 8-12 (tror jag). Hans sambo, som också var med, hade även hon en dotter, betydligt lugnare än Martins. Skönt.

I egenskap av "den nya killen" fick jag ta ansvar för alla barnens viljor. Allt på en gång. Kolla på släktkort ur oändligt många album, spel spel; framför allt önskades gitarrspel, som jag lyckligtvis lyckades slingre mig ur. Annars hade det troligvis blivit många "sista låten Hannes, kom igen!"

Det bästa - och värsta - med barn är att de alltid kommer på nya saker att göra vid motgångar, därför dröjde det inte länge innan jag hade fullt upp igen.

Vi hann i alla fall besöka en marknad nere i Ronneby. Jag gav tjejerna i uppgift att hitta den ultimata tekoppen. Preciserade noggrant koppens utseende, storlek och färg. En omfattande sökning sattes igång. Under tiden hann jag köpa fyra dvd-filmer för 50:-.

Tjejerna hittade massor av tekoppar. En hel del hyffsade exemplar, men inget som var i närheten av den perfektion jag fortfarande eftersträvar.

Efter det åkte vi tillbaka till huset för att käka. Jag fick en obehaglig känsla när jag märkte att grönsakerna var det som utmärkte sig mest. Missförtå mig inte, allt var gott, men grönsakerna var i en helt annan klass. Jag tänkte för mig själv: "Grönsakerna var verkligen jättegoda", nej det håller inte. Jag komplimenterade Birgitta (faster) för den goda maten och återgick sen till att spela kort med barnen.

Bubblan. Ett kortspel som är roligt i ungefär 30 sekunder var tydligen omtyckt. Efter alldeles för många omgångar frågade Birgitta om jag ville ha kaffe, en bra ursäkt att lämna bordet.

Några minuter senare kom tjejerna och ville spela badminton. Skönt med lite omväxling. Därefter drack vi te. Rooibos är nog den ultimata substansen. Synd att det inte finne med bland lumpens noggrant utvalda sorter.

Sen var det dags att åka hem. Jag och farsan diskuterade körkort nästan hela vägen hem, det känns som om det kan bli av innan jul i alla fall. Så nu vet ni det, alla mina noll läsare.

Jag har varit imponerande dålig på att lägga upp bilder. Det ska förbättras.